Jag mår så himla dåligt över Tuffsans försvinnande. Hatar vargar! Jag tänker på min lilla Tuffs...
vad rädd hon måste vart, vad tänkte hon, vad gjorde hon? vart är hon?
Mimmi är hemma i Gävle nu, mamma kom hit med henne. Tog även med sig lite tårta (eftersom hon fyllde år igår) så jag, bror å mamma fikade lite. Calle är sover fortfarande i lastbilen.
Nu är det mimmi och jag.
Undrar om hon vet, undrar om hon förstår. Hon skrek lite i början när hon kom hit, och tittade sig runt, även ätit massor med mat (hon har ätit dåligt i Åmot), å gosat mycket med mig. Hon har saknat mig, det märks. Tror dock inte hon saknar lägenheten. Om inte Tuffsan kommer tillbaka, får nog Mimmi vara i Åmot oftare... OM dom skjuter vargen. Tycker synd om Mimmi som får vara själv.
Å jag då? jag vet varken in eller ut... ibland bara brister det, även på jobbet. Så himla lätt för tårar. Är jobbigt att umgås med folk. Äter dåligt. Eftersom inte calle vart hemma dom här dagarna har jag knappt ätit... känner mig illamående hela tiden, sen stunden då mamma ringde och berättade. en dag åt jag lite pizzasallad, en dag nån macka, idag en tårtbit. man går då ner i vikt iaf, dock inte på ett hälsosamt vis. 

 
Du och jag Mimmi... hoppas det ordnar sig tillslut!