Idag är lilla pyret 7 veckor, å han är allt som kretsar i mitt liv nu. Inte så konstigt kanske, å att man kan älska något så mycket från första ögonkastet. <3

Sitter och försöker planera det kommande dopet lite, dock inget datum bestämt än. Å tycker det är skitsvårt å veta vilka man ska bjuda, ibland önska jag man inte hade så stor släkt.

Får nog lite besök idag, av Linda, Jenny och Nonno. Annars händer bara det vanliga idag med disk, tvätt och mat. Å hälften av dagen sitter jag väl i soffan och ammar, som jag gör nu.


Bild från när vi hälsade på pappa Calle när han fiskade. Rasmus sov så gott i mitt knä.

Nu kommer jag inte ihåg allt som hände på förlossningen, men ska försöka knåpa ihop en liten berättelse.

Onsdagen 4/7:

Hade datum beräknat till måndagen den 2/7, å redan då började jag känna i kroppen att något skulle hända snart. Delar av slemproppen hade börjat lossna och jag hade mer sammandragningar.

När jag vaknade på onsdagen började jag få förvärkar, som jag klockade under dagen med 10 minuters mellanrum. Hela dagen gick jag och väntade på att det skulle sätta igång ordentligt. På kvällen tilltog värkarna med 3-5 minuters mellanrum och dom började bli riktigt jobbig.

Runt 22-23 tiden åkte vi in till förlossningen för en koll, efter jag pratat med dom. Var inte öppen nånting, men livmodertappen var utplånad. Dom bestämde att jag skulle få sömnpiller och fick något mer som skulle få det att avstanna lite, så jag skulle få sova under natten. Så vi åkte hem igen och jag tog mina piller.

Torsdagen 5/7

Vaknade med lika kraftiga förvärkar och som var med 10 minuters mellanrum igen. Andades igenom dagen och när alla frågade hur det gick så sa jag att ingenting hade börjat än. Pratade till och med i telefon med mamma medans jag hade värkar, men hon märkte ingenting... då det va mest hon som pratade just då och jag mmm:ade.

På eftermiddagen fixade Calle käk. Fisk, kokt potatis och kall sås. Jag mådde inge bra, men satte mig för att äta. Hann ta en tugga, sedan fick jag springa in på toan för att spy.

Å värkarna kom allt tätare. Vid 19 tiden åkte vi än en gång in till förlossningen, men hade inte så mycket hopp på att man skulle få stanna. Jag var då öppen 2 cm och dom trodde vi skulle få komma in igen lite senare under kvällen igen. Skulle ha fått sömnpiller, men dom ville inte ge det till mig då jag fick det natten innan. Så det var bara att stå ut.

Fredag 6/7

Hela natten tillbringade jag inne i badrummet, då jag inte ville vara i sovrummet å väcka Calle. Tänkte att en av oss måste ju ändå kunna få sova. Jag led mig igenom natten med värkar med 3 minuters mellanrum. Jag stod nästan hela natten, då jag inte satt på toa. Stod, hoppade, lutade mig mot handfatet och masserade ryggen vid varje värk.

Vid 5 tiden väckte jag Calle och vi åkte in till förlossningen ännu en gång. Va nervös när hon tittade hur mycket öppen jag var. För den här natten måste väl ha gett något!? Å blev glad när jag var öppen 5 cm och vi fick stanna kvar, blev flyttad till förlossningssal nr 1.

Å alla började känna igen oss där, efter vårat spring. Fick ju ha några barnmorskor under tiden. Tyckte allt gick bra och jag andades genom värkarna. Även under hela fredagen fick jag stå nästan hela tiden, eftersom det stannade av lite när jag låg ner.

Kl 10 tittade dom hur mycket öppen jag var igen. Nu var det 7 cm och verkade gå i en rasande fart... vi tänkte att kanske runt 14-15 tiden skulle det vara klart. Frågade nu efter någon bedövning, å fick förslaget om ryggbedövning. Så dom kallade dit läkaren och han la bedövningen, som faktiskt inte gjorde ont. Inte om man jämför med värkarna iaf.

Kunde slappna av ett litet tag, men sen började värkarna kännas kraftigt igen, å jag tröck å tröck för att det skulle spruta i mer bedövning (går bara till en viss dos). Ryggbedövningen verkade inte funka som den skulle och jag blev bara mer och mer förlamad i benet. Kändes som jag gick runt och släpa på benet och när jag tex skulle upp i sängen fick dom hjälpa mig upp med benet, för jag kunde inte lyfta det.

Dom tittade hur mycket öppen jag var efter ett tag å inget hade hänt. Efter ett tag så tog dom hål på vattnet, så där fick man ligga i en pöl å fick nu ha blöja och nät-trosor på sig. Sexigt värre! Å om så är möjligt, så tyckte dom att det till och med minskade lite i hur öppen jag var. Suck!

Nu fick jag värkstimulerande dropp, så att värkarna skulle sätta fart å det skulle hända något. Därefter hade jag värkar varje minut. Klockan kanske var runt 15 tiden. Ville ha nån bedövning eftersom inte ryggbedövningen hjälpte, det enda jag kunde få nu var lustgas. Provade ett drag, sedan kastade jag mig den ifrån mig. Kunde verkligen inte andas i den kändes det som.

Å nu började det kännas som jag skulle bajsa på mig, ingen skön känsla. Men det började hända grejer iaf. vid 17.30 tiden tror jag det var, var jag öppen 10 cm. Å fick krystvärkar. Vid det laget va jag rätt slut, som inte sovit på ett bra tag och haft värkar länge. Jag tröck å tröck, men han ville inte sjunka ner riktigt. Provade olika ställningar, men ingenting hjälpte. Vid 19 tiden tillkallade dom läkare, som skulle ta med sugklocka. Men läkaren fick springa iväg akut på operation, så det var bara å vänta.

Jag låg där och krystade och var helt slut. Vid 20 tiden kom äntligen läkaren och dom började förbereda med sugklockan. Å det var jättemycket folk i rummet, har Calle sagt. Men det reagerade inte jag på då. Hade folk som drog i mina ben, tröck på min rygg, en höll hjärtljudsapparaten på magen och en drog mellan bena. Tog nog kanske bara 2 minuter från att vi började och ut kom han 20.17.  Å vilken smärta!

Ut kom en ledlös krabat som kastades på min mage. Jag hann inte reagera så mycket, å sedan sprang dom iväg med honom å sa åt Calle och följa med. Han var väldigt tagen över att komma ut så fort i slutskedet och var helt slapp i hela kroppen och skrek inte. Så han fick syrgas och grejer därute, men va ingen fara.

Jag låg kvar ovetandes och visste ingenting. 3 minuter efter han kommit ut fick jag en krystvärk, jag frågade om jag fick trycka på. Å barnmorskan kom springande.. å splash! Ut flög moderkakan å barnmorskan blev blodig och fin. Sedan blev jag lite sydd.. 2 yttre stygn, inte alls farligt för å varit med sugklocka. Å in kom läkaren å sa att han mådde bra. En liten stund senare kom Calle med honom i famnen å sa att det var en liten Rasmus. Så fick han ligga på mitt bröst.. underbar känsla!


En slut morsa


På BB morgonen efter

Så här ser det ut när lillen ligger på golvet och tränar. Just nu sitter han i mirakelgungan, en gunga som gungar sig själv och som kan spela musik. Han verkligen älskar den och det ger en stund över till mamma att kunna göra lite annat på dagarna än å hålla i lilla Rasmus.


Sitter och myser i gungan.

Rasmus är ett riktigt matvrak, har gått upp 2 kg på 6 veckor. Så nu väger han över 5 kg, börjar bli rätt tung att bära runt på långa stunder. Han äter med 2 timmars intervaller, så blir inte mycket sömn här. Men nu är man rätt van med det, har ju vart så i 1 månad nu. Ibörjan hade han mycket ont i magen, men det är bättre nu.

Har tänkt skriva en förlossningsberättelse, kommer nog inte ihåg allt... å vet inte om jag hinner skriva klart. Rasmus sover nästan aldrig på dagarna. Lite nyfiken kanske, som vill vara med å se allt som händer. Å såklart gosa med det bästa han vet... mammas tutte.

För 1 vecka sedan kl 20.17 på fredagskvällen anlände miraklet. Han fick namnet Rasmus och var 52 cm lång och vägde 3368 g.
Blev en lång och utdragen förlossning på 3 dagar och avslutades med sugklocka, men vilken fin kille vi fick!

Skriver en liten förlossningsberättelse senare.

Min favvoplats om dagarna nu... himla nöjd faktiskt!