Calle får en jäkla lång dag på jobbet idag. Nu har han jobbat 12 timmar, å några timmar till blir det. Tycker synd om honom när det ska strula. Han kanske kommer hem vid midnatt, OM han kommer hem. Går aldrig att planera vardagen, för han kommer nästan alltid hem jättesent och jag får vänta med å göra mat. Å om det är jobbigt för mig, vad blir det inte då för han. När jag jobbar länge vet ju jag åtminstone om det, men för han blir det nästan aldrig som det är tänkt. Vilket även resulterar att vi inte ses så mycket heller. är mycket med tomten nu + mycket sena dagar. å hur blir det inte i jul, kommer ju aldrig hinna ses, fast vi är sambos. å vi är som två pensionärer och lägger oss vis nio i stort sett varje dag. tycker att det är trist när jobbet ska ta upp hela ens liv... när ska man få ha roligt?